Då var det dags igen

Det är inte många dagar kvar nu. Alldeles för få. Fast jag tror att det kommer gå ganska bra ändå. 1 månad kanske inte är så lång som man tror att den ska vara. Frågan är bara vad man ska göra under hela den tiden?

Jag kommer inte kunna berusa mig på alkohol, jag kommer inte kunna gå ut och äta, jag kommer inte kunna gå och köpa snus när jag är i fas för att döda någon... Jag funderar starkt på att skaffa mig en hobby. En hobby som jag aldrig i hela helvete hade kunnat se mig själv skaffa innan. Men vad? Vadå för hobby? Det där med internetpoker sket man ju i. Soduko/sadoki/sudiko what so ever sket man ju i. Blogg sket man ju egentligen i. Fast det kanske är bra? Jag kommer ju sannorligen kunna skriva av mig. Sånt är jag ju bra på. Enda bloggen jag har haft som kommer att uppdateras varje dag med mina innersta tankar. Läskigt!

Men är jag en sån person? Jag brukar sällan öppna mig för människor jag inte känner. Jag brukar inte öppna mig för människor över huvudtaget. Jag vet inte varför. Jag bara är så. Mina problem är mina problem. Jag orkar inte belasta en massa annat folk med sånna saker. Jag tror att alla har nog med sina egna. Jag är ingen kärring som klagar. Jag ska sitta här med no access i 31 dagar. Bortkopplad från omvärlden med en liten jävla elsladd runt foten. Inte fan klagar jag för det. Jag känner bara att jag inte riktigt vet vad jag ska göra under tiden... Det återstår att se! Här lär jag ju spendera ett x antal timmar i alla fall som jag redan sagt. Jag upprepar saker redan. Pratar med mig själv. Underligt, men jag gillar det. Snart drar det igång på riktigt.

Det här är bara förfesten!